Svenska stensorter

Infor­ma­tion om de oli­ka sten­brot­ten finns här!

Svens­ka Sten­sor­ter upp­da­te­ra­des under 2022 och upp­da­te­ras löpan­de.

I Sve­ri­ge använ­der vi gra­ni­ter, gnej­ser, svart­gra­nit (dia­ba­ser och hype­ri­ter), kalk­ste­nar, mar­mor, sand­ste­nar och skiff­rar som bygg­nads­sten.

Gra­nit är en mag­ma­tisk djup­bergart, ofta med en grov­kor­nig struk­tur. Gra­ni­ten bil­das när mag­man genom­går en lång­sam avkyl­nings­pro­cess, Sto­ra delar av Sve­ri­ges berg­grund utgörs av gra­nit med uni­ka kly­ve­gen­ska­per som gör den popu­lär i hela värl­den. Grå och Röd Bohus är två av Sve­ri­ges van­li­gas­te gra­ni­ter.

Gnejs är en meta­morf bergart som under höga tryck och tem­pe­ra­tu­rer bil­das vid omvand­ling av en annan bergart, anting­en en mag­ma­tisk bergart som gra­nit (ortog­nejs) eller en sedi­men­tär bergart (parag­nejs). Hal­landia är en popu­lär svensk gnejs.

Dia­bas, ofta kal­lad svart gra­nit, är en mörk basisk mag­ma­tisk bergart som är myc­ket hård. Den svar­ta mag­ma­tis­ka bergar­ten bil­das i spric­kor i äld­re berg. Sve­ri­ge är en stor expor­tör av dia­bas. Mohe­da är ett exem­pel på svensk dia­bas.

Kalk­sten är van­li­gen en sedi­men­tär bergart som bil­dats vid avsätt­ning av kalkslam och skal­res­ter från oli­ka fos­sil med skal, till exem­pel koral­ler. Den kan även ha bil­dats genom kemisk utfäll­ning av kal­cit. Omberg och Norr­vange är exem­pel på två popu­lä­ra svens­ka kalk­ste­nar.

Mar­mor en kalk­sten som omvand­las när den utsätts för höga tryck och tem­pe­ra­tu­rer i jord­skor­pan. Vid omvand­ling­en änd­ras även den bergar­tens kemis­ka sam­man­sätt­ning och kri­stall­struk­tur. Mar­mor är van­ligt före­kom­man­de i det svens­ka urber­get, som Eke­bergs­mar­mor och Kolmårds­mar­mor.

Sand­sten är en sedi­men­tär bergart som består av sand och där ha oli­ka sor­ters bin­de­me­del ger sand­ste­nen oli­ka egen­ska­per. Bin­de­med­len kan till exem­pel vara kvarts, kalkspat, limo­nit eller lera. Orsa­sand­sten är en av Sve­ri­ges van­li­gas­te sand­ste­nar.

Skif­fer kan anting­en vara en sedi­men­tär bergart där ursprungs­se­di­men­tet har varit lera med inbland­ning av glim­mer och kvarts eller en omvand­lad bergart. Ler­skif­fer, glim­mer­skif­fer och glim­mer­kvart­sit är van­li­gast. Offer­dals­skif­fer är Sve­ri­ges van­li­gas­te skif­fer­sort.

Infor­ma­tion om STENs med­lems­fö­re­tags sten­brott finns här (www.sten.se/stenbrott).

Om Svenskt Stenkartotek

Svenskt Stenkar­to­tek utges av Sve­ri­ges Ste­nin­du­stri­för­bund (STEN), och består av färg­bil­der och tek­nis­ka data för svens­ka sten­sor­ter som bryts av med­lems­fö­re­ta­gen. Stenkar­to­te­ket ingår i Sten­hand­bo­ken.

Sten är ett natur­ma­te­ri­al med vari­a­tio­ner i färg och tex­tur. En bild kan inte hel­ler ge mate­ri­a­let full rätt­vi­sa. Betrak­ta där­för des­sa bil­der endast som väg­led­ning vid val av färg. Kom­mu­ni­ce­ra ALLTID med pro­ver!

Prov­nings­vär­den på oli­ka sten­sor­ter är direkt jäm­för­ba­ra endast om sam­ma prov­nings­norm har tilläm­pats.

Note­ra att resul­ta­ten som redo­vi­sas i det­ta Stenkar­to­tek mesta­dels är från prov­ning­ar genom­för­da mel­lan 2003 och 2013. I fle­ra fall finns nya­re prov­nings­re­sul­tat och då även uttryckt enligt gäl­lan­de stan­dards krav, till exem­pel Läg­re för­vän­tat vär­de (LEV) på böj­håll­fast­het istäl­let för medel­vär­de. Vi upp­ma­nar er där­för att kon­tak­ta respek­ti­ve företag/stenproducent för att få aktu­el­la data.

Till skill­nad från medel­vär­de inklu­de­rar LEV-vari­a­tio­nen i mätre­sul­ta­ten och ger all­tid ett läg­re vär­de än medel­vär­det utan att pro­duk­ten för den skull är säm­re än innan. Se de två räk­ne­ex­emp­len nedan, som visar hur sprid­ning­en i mate­ri­a­let påver­kar LEV och hur det vär­det då kan skil­ja sig från medel­vär­det.

Bild på hållfasthet för olika stensorter.